Den gode Robinho tar som vanligt upp intressanta frågor i sin blogg. Hans argument angående bultning är goda och genomtänkta. Herr Bruno tar också upp en aspekt, nämligen den att många av 80-talets sparsamt säkrade stockholmsleder fick den karaktären främst av ekonomiska skäl.
Det finns ju många exempel på gamla leder i Stockholm som aldrig klättras pga sparsam bultning. Många av dem är inga direkta klassiker, vilket gjort att intresset för dem är nästintill obefintligt. Bultar på dessa leder skulle (efter samråd med bl a förstabestigarna) kunna lyfta fram dem ur skuggan igen.
Å andra sidan: En del gamla leder har trots allt fått en viss status och karaktär just på grund av den sparsamma bultningen. Oavsett vilket skälet varit till denna sparsamhet (etik, ekonomi mm) så är frågan om man utan vidare retrobultar dessa leder. Kan man säga att ledernas status och karaktär i såna fall bör väga tyngre än förstabestigarens eventuella veto?
Till sist har vi det (mycket) lilla antal klättrare som gillar att återupptäcka gamla obskyra, sparsamt säkrade leder, oavsett ledernas status i klättermiljön. De kanske ska ha den möjligheten i framtiden också?
Eller är det så att alla leder helt enkelt ska kunna klättras av så många som möjligt, så snabbt och enkelt som möjligt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar