Klövbergsterapi

En bergskarl

Ah, en solig vårsöndag på Klövberget, does it get better?
I förrgår drog jag ut till Tyresö tillsammans med en kvartett bestående av Föreningen Motlut och Baktakts ständige sekreterare, Don Simeone, The Downdressing Dandy samt Författaren. På vägen ut enades vi om att det var dags för lite Klövbergsterapi.
Att komma till Klövberget, Stockholms Häller, är alltid en upplevelse. Det vore synd att säga att det klättrades frenetiskt, den här dagen handlade det om koseklatring, med några småspännande inslag, som ju är kutym på Kövberget.

Ett utsteg.

Don Simeone halade upp ett shiny rack som fick The Downdressing Dandy att gå i taket. Dandyn å sin sida visade stolt upp ännu en lagomt skabbig outfit värdig en mästare. Och sekreteraren var som vanligt först på med grejerna och redo för vertikala eskapader innan vi andra ens hunnit ta in utsikten. Dagen inleddes med sol och vi hann med några lätta klassiker innan molnen kom. Med molnen kom också kylan och det hela avslutades med att sekreteraren fick hala upp en iskall tonfisk uppför stupet.
Det jag alltid slås av när man kommer ut och ska klättra på våren efter en inomhussäsong är hur mycket mer hjärnan måste jobba, framförallt när man klättrar kilsäkrat. Men det är inte bara säkringar som måste värderas, själva klättringen ställer andra krav. Det är inte bara att ta sikte på nästa grepp. På Klövberget blir det extra tydligt. Stora formationer, som kluckar lite här och var. Skarpa kanter, stora tak och på det hela taget exponerat. Sweet.